FRÅN MUGGLARE TILL GEOCACHARE

  • Vad gör du? frågar barnet och tittar nyfiket på mig. Jag tittar tillbaka och tänker, strunta i det du.
  • Jag tittar på fåglar, svarar jag.
  • Måste du göra det i trädet? Frågar barnet undrande.
    Barnets pappa kommer och undrar vad barnet tittar på. Barnet pekar upp i trädet och säger:
  • Det sitter en gubbe där.
  • Hej, säger jag, när pappan får syn på mig.
  • Vad gör du i trädet? frågar pappan.
    Det känns fel att säga att jag tittar på fåglar.
  • Jag letar efter en burk, svarar jag.
  • I trädet? frågar pappan förvånat.

I det här läget går det inte att dölja, lika bra att förklara som det är. Sittande på en gren tre meter över pappan och barnet berättar jag om geocaching och vad det handlar om. En stund senare ser pappan och barnet när jag plockar fram burken från ett hål i trädstammen. De vill veta mer och får av mig den information de behöver för att komma igång med denna underbara hobby.

Som geocachare hamnar man ibland i udda och kniviga situationer. Att leta burk i städer kan för den oinvigde säkert se märkligt ut. Till exempel när man kryper runt en bänk, tittar bakom skyltar, elskåp, under papperskorgar, på fasader i märkliga vinklar eller går fram och tillbaka på samma plats i hopp om att hitta det vi söker. De runtomkring vet inte vad vi söker eller vad vi håller på med. Oftast struntar folk i oss, eller mugglare som de kallas, men ibland är de närgångna och nyfikna.

Som den gången när vi gick på en gågata i Moskva och kom till ett stålstaket som omgärdar en ståtlig byggnad. Framför stålstaketet står en staty av ett par klädda i 1800-tals kläder. Den kvinnliga statyn har en stor utsvängd kjol. Enligt beskrivningen skulle man stå bakom statyn för att finna cachen. Vi letade förstås både här och där. Det såg säkert märkligt ut när Bosse böjde sig fram och tittade under kjolen. En vakt på insidan av staketet kom mot oss och frågade vad vi höll på med. Vi tror i alla fall att han frågade det. Vakten sa något mer på obegriplig ryska. Vi försökte svara på engelska men han förstod inte. En knivig situation.

Vi lyckades med hjälp av teckenspråk förklara att vi letade efter en liten sak. Han blev mycket intresserad och ville hjälpa till. Han bad till och med Leena komma in på insidan av staketet för att leta där. Allt för cachen och Leena gick in, samtidigt som hon väste till Bosse: Hitta den snabbt nu! Vi letade på båda sidor av staketet och ganska snart hittade Bosse cachen. Vi visade vakten att man skulle skriva i loggen och sedan lägga tillbaka den. Då kom en annan vakt och sa med brysk röst något till den första vakten med blicken mot Leena. Leena blev i alla fall utsläppt och när vi kom utom synhåll kunde vi släppa loss adrenalinet i ett asgarv.

Den ryska vakten blev nog aldrig geocachare. Kanske provade barnet och pappan att leta fram en cache på egen hand. Vi har genom åren lärt flera oinvigda mugglare till att bli inbitna geocachare. De har i sin tur hjälpt andra att komma igång. Kanske kan även du hjälpa en mugglare att ta klivet in i denna hobby som kallas geocaching.

 

Bo och Leena Engström
BandLEngstrom, Stockholm
Besök gärna vår blogg: https://bandlengstrom.wordpress.com/